University of Denver.

Då var jag här. Sitter i min säng i mitt temporära rum. Jag ska bo här tills på torsdag, då det är dags att flytta in i huset där jag ska bo resten av tiden. Det känns konstigt men samtidigt välbekant att äntligen vara här. Jag har vetat om det länge att jag ska åka hit och kollat på deras hemsida in i minsta detalj. Så mycket av det känns som att jag sett det tidigare. Som jag visste så har jag en liten klump i magen precis just nu när det är dags att sova. Så har det varit varje gång jag har kommit till ett nytt ställe de senaste veckorna. Samtidigt har det gått väldigt bra idag! Har träffat en hel del nya människor, och en hel bunt kineser! Det är nog flest utbytetsstudenter från Kina skulle jag tro. De första jag träffade var en tjej från Sverige(!) och en kille från Canada. Får se om vi kommer hänga så mycket framöver, men vi har iallafall sagt att vi ska ta sällskap till första träffen imorgon, 8.15 am. Så imorgon drar det igång! Eller iallafall första veckan av orientation, det ska nog bli bra det här. Måste bara påminna mig om att ta en dag i taget, annars blir det för mycket för lilla mig. Jag känner mig ganska liten just nu, men bara jag kommer in i det blir det säkert bra- eller jag är övertygad om det. Efter alla intryck som varit idag är jag så galet trött så jag ska lägga mig trots att det är ganska tidigt. Måste bara vänta på min roommate som jag har de kommande tre dagarna. Hon är från Japan (tror jag) och jag har ingen aning om hur man uttalar hennes namn. Kanske jag inte behöver göra heller..

Jag vill höra av er hemifrån snart! Tänker på er (a lot). KRAM

Uppdatering och en bunt tankar.

Två veckor har gått- kan knappt förstå hur mycket som har hunnit passera mina ögon. Bergen ser jag nästan så fort jag tittar ut genom fönstret, det blir en vardag det också- det är säkert!

I fredags åkte vi från South Fork till Durango. En mysig stad, som vi gik runt och strosade i. Vårat uppdrag under dagen var att försöka fixa ett amerikanskt nummer till mig, så att jag har möjlighet att höra av mig till folk i detta stora land. Tyvärr funkade det inte att köpa ett SIM-kort och använda i min iphone, så det fick bli en "terrorist-telefon" från Wall-Mart istället. (Det är tydligen en sådan telefon de använder sig av och sedan slänger-eftersom den inte går att spåra, så nu vet ni det..) Sammanlagt betalade jag ungefär 250 kr för telefon och kontantkort-fantastiskt!
Lördagförmiddag spenderade jag på ett gammalt tåg i tre och en halv timme, som tog mig från Durango till Silverton. Sakta sakta tog det oss genom bergen, vackert som tusan och en lång tid att tänka på vad jag varit med om det här året. Det har hänt mer än något annat år. Antagligen ganska viktigt att påminna sig om detta när det känns tungt. Jag försöker njuta av allt nytt som händer och ta till vara på tiden och hittills tycker jag faktiskt att det gått bra!
Så nu sitter jag här, hos Dianas föräldrar i Breckenridge och ska alldeles snart åka vidare till Denver. Idag ska jag flytta till skolan, där jag ska vara resten av mina månader här. Det känns spännande och bra! Jag har alltid tyckt det varit spännande med första skoldagen, även om allt är bekant. Men den här gången är inget bekant, men en dag i taget och försöka smälta allt som händer runt mig. Hör av mig när jag slagit mig till ro på mitt nya ställe! Ta hand om er <3

Denver.

Klockan 3.50am gick jag ur min New York-säng för sista gången och började göra iordning det sista för att kunna stänga väskan och traska till bussen. Jag var nervös både för det ena och det andra, men mest för att jag inte skulle hinna med bussen som skulle ta mig till flygplatsen. Hela dagen skulle bli ett äventyr eftersom det var första gången som jag skulle flyga själv!

Jag gick genom New York till bussen och var där cirka 25 minuter innan den skulle gå, så första steget klarade jag. Väl på flygplatsen gick det också bra. Jag checkade in bagaget och gick till gaten. Tyvärr glömde jag helt bort att slänga vattenflaskan som jag hade i ryggsäcken. Varpå en läskig vakt rycker åt sig väskan och rotar igenom den. Jag ber om ursäkt (inte för att han bryr sig) men tänker att det kanske gör ett bättre intryck. Han slänger flaskan och tittar argt på mig, men jag tar mina saker, packar ner datorn och går vidare längs gången. Möter en annan vakt som frågar: "How are you today, miss?". Jag svarar "I'm fine, thanks". Det jag sedan hör gör mig något förvånad "Oh yes you are.." Den väntade jag mig inte. Sen går jag och köper lite frukost och sätter mig och väntar på att vi får gå på flyget. Väl på flyget är det bara att konstatera att jag klarade det så långt!

Denver flygplats är STOR. Det är bara att konstatera! Jag hade ingen aning om vart jag skulle, men jag hoppade på ett tåg som tog mig till en annan del av flygplatsen. Blev sannerligen glad när jag ser ett bekant ansikte i detta stora land och då kände jag att jag äntligen kunde släppa lite på ansvaret, nu skulle Diana och Ben ta hand om mig en dryg vecka framöver! De hjälper mig med väskorna och vi börjar leta efter bilen.
Vi bestämmer oss för att det kan vara en bra ide att åka till skolan och kolla läget, så vi åker dit. Skolan verkar väldigt bra ocg byggnaderna är fina. Det blir bra att komma dit sen, det är jag övertygad om! Första nätterna tillbringar vi i tält i vildmarken, allt är spännande och nytt. Visst längtade jag hem under första helgen här på samma sätt som jag längtade hem första dagarna i New York. Det är nytt och jag måste lära mig att det inte är som hemma. Under första helgen i Denver jobbade vi som volontärer på ett 100 miles- lopp, det var sannerligen en upplevelse! De springer i 16 mil och genomsnittstid på ett dygn, galet! Men det var spännande att vara med i det och hjälpa till med det jag kunde. Fick till och med en t-shirt! Men det var en lång helg helt klart, därför var det underbart att komma till Dianas föräldrar. Fick en stor säng och eget badrum! Fantastiskt! Efter att vi hade sovit några timmar på förmiddagen, traskade vi ned till Breckenridge centrum. Det är en skidort, men har även en hel del sommarturister. Jättemysigt överallt och vi åt på en trevlig pub. Helt enkelt en mycket bra dag!

På  måndag åkte vi till South Fork, hem till Ben och Diana. Ett urmysigt hus i en liten stad! Det var väldigt skönt att komma till ett hus som jag skulle stanna ett tag i. Har fått ett eget litet rum och även här ett eget badrum. Så under tisdagen tog vi det bara lungt, första tvätten blev tvättad och en promenad gick jag, sen var det lugnt! Men klockan 4.20 am på onsdag morgon gick vi upp för att åka iväg och klättra uppför ett 14000 feet (4600m?) högt berg. Det var högt! Det var jobbigt! Men jag tänkte banne mig inte ge mig, och det gjorde jag (nästan) inte heller. Det blev mer och mer jobbigt att andas när vi kom högre upp så klart, även om jag trodde det berodde på att jag inte är tillräckligt vältränad (vilket säkert också är fallet).. Så efter fem timmar när vi nått 4200 m kände jag mig nöjd, tog några kort och sen började den långa vägen tillbaka till bilen. När vi tagit oss uppför den sista stigningen tills det bara var nedför kvar, började det spöregna, åska och blixtra. Ben bestämmer sig för att springa i förväg och möta oss på vägen. Tur att man är tillsammans med dessa vältränade männsikor. Vi hann dock bli ganska blöta, men det gjorde inte så mycket för vi hade gjort en bra prestation! Det kommer jag komma ihåg.

Idag är det en lugn dag igen och jag tar det lugnt, det behövs!

Äventyr i NY.

Tänk att det kan finnas så mycket i New York som man ska hinna med när man är där. Så i måndags var alltså första heldagen i NY. Och heldag är verkligen vad man kan kalla det! Vi gick över 20000 steg den dagen, om stegräknaren fungerade korrekt. Vi gick iallafall otroligt mycket! Traskade längs Broadway till nedre Manhattan. Där tog vi Staten Island färjan för att se Frihetsgudinnan (vilket man "måste" göra när man väl är där). Vi åkte förbi, knäppte några kort, gick av färjan och på igen. Det var snabbt avklarat och kanske inte lika häftigt som jag först trodde. Kanske beror det på att vi redan innan visste hur den skulle se ut, vad vet jag.

På tillbakavägen handlade vi våra första par Converse, de kostade knappt 300(!). Vilket fantastiskt pris! Det blir säkert fler medan jag är här. Det gäller ju att bygga upp ett litet förråd. Redan nu, efter en vecka, vet jag att jag kommer behöva skicka hem saker innan jag flyger hem. Och ändå har jag inte köpt så väldigt mycket nytt.

Tisdagen spenderade vi något närmare hotellet, dags för Times Square. Okej det var coolt att se alla stora skyltar och lampor som blinkar överallt. Måndagens långpromenad satt fortfarande kvar i benen, så lite avslagna var vi nog. Vi ställde oss i kö för att få tag i lite billigare biljetter till Broadway. Något jag verkligen ville göra när vi var där. Vi fick biljetter till Mamma Mia samma kväll, 40% billigare än det faktiska priset på ca 1000. Det var så klart häftigt att vara på Broadway- på riktigt!

Onsdagen fick även den bli en promenaddag. Hela dagen var fantastiskt varm, men vi traskade på! Vi gick förbi FN-huset och sedan vidare mot 5th Avenue. Där snackar vi exklusiva affärer! Motsatserna i NY är extrema på bara några kvarter. Vi gick mot Central Park, där vi plötsligt går förbi en Lindt choklad-affär. Vilket himmelrike för någon som älskar choklad! Okej vi köpte några kulor och gick sedan vidare till parken. Det blev en riktigt bra tid i NY, med ett tajt schema. Men har man bara några dagar får man göra vad man kan!

Catch up.

Tänk att det kan hända så mycket på en vecka, så att det här plötsligt börjar kännas som någon form av vardag. Det är konstigt! När jag tänker på det är det ganska häftigt att jag tagit mig hit och klarat det så här långt. Det har alltså hänt en hel del den senaste veckan och jag ska verkligen försöka dela med mig av det så gott jag kan. Eftersom det är en del att gå igenom ska jag ta ikapp det dag för dag. Men med tanke på att jag bara sovit två timmar i framsätet på en bil i natt kommer jag inte göra det ikväll, jag är alldeles för trött. Är för tillfället i Breckenridge, vilket är en skidort i Colorado. Fantastiskt fint med bergen åt alla håll. Imorgon blir det nog ganska lugnt (för första dagen på hela veckan), så då ska jag försöka ta igen skrivandet.

Nu ska jag ta min brända nacke och knäväck och lägga mig i en säng för första natten sen i onsdags, skönt!

New York.

Ligger i sängen på Hotel 31 på East 31st Street, med ögonlock tunga som bly. Resan började i Karlstad igår natt och nu tvingar vi oss att vara vakna iallafall en timme till. Det kommer så klart bli lättare att orka med imorgon om vi inte vänder på dygnet alltför mycket.
Resan gick förvånadsvärt bra, det enda problemet var att jag glömde nyckeln till låset på resväskan hemma, hann inte åka hem och hämta det så det fick bli ett senare problem. När vi kom till hotellet förut hjälpte receptionisten att klippa av det, så nu är väskan fint upphävd på golvet framför mig. Annars känns det ganska konstigt att vara här. Fortfarande tänker hjärnan mest hemåt, vad klockan är där och vad som kan tänkas hända där. En viss känsla av hemlängtan har varit stor under dagen, så jag är glad att Lisa är med så jag inte känner mig helt ensam i den här stora stan.

Är väldigt glad att allt gått så smidigt. Från flygplatsen in till Manhattan med buss och sedan en kort promenad i spöregn till hotellet. Det fick bli en power nap innan vi gick en sväng till stan. Jo då, tro det eller ej, till och med jag kan faktiskt somna en stund när jag varit vaken alldeles för länge. Som sagt gick vi en sväng på stan under kvällen. Hittade ett ställe att äta på och sen kollat lite vad affärerna har att erbjuda. Är hyffsat övertygad om att jag kommer kunna få med mig något härifrån.. Nu när vi är tillbaka på rummet ska vi väl se vad vi ska lägga tid på de närmaste dagarna som vi ska spendera i NY. Hoppas allt är bra med er hemma! KRAM <3